I decennier har stickningen – eller slow art, som den ofta kallas i konstsammanhang
– utmanat gränserna mellan konsthantverk, mode och bildkonst.
Redan 1968 skapade Marisa Merz den banbrytande väggskulpturen BEA: tre bokstäver i garn, en hyllning till hennes dotter, med stickorna fortfarande kvar i arbetet. Verket har sedan dess blivit en självklar referenspunkt inom textilkonsten och återkommer ständigt i internationella museiutställningar. I samma tradition arbetar Bonander Looft.
Hon arbetar som kostymör och scenograf inom teatern, bland annat med Stefan Larsson och tidigare med Ingmar Bergman och Lars Norén. Kroppen, kläderna och deras berättelser var hennes arbetsfält. När hon nu rört sig längre in i det fria konstnärliga skapandet har teatern följt med. Hennes figurer är inte statiska objekt utan vandrande skulpturer, fångade mitt i en rörelse, som stillbilder ur ett pågående drama.
Det är i rörelsen Bonander Looft visar sitt mästerskap. Varje detalj, varje maska, är underordnad helheten. Ingenting är lämnat åt slumpen. (Staffan Bengtsson)
