Venus skugga

31 August - 5 October 2022

Också hon, ett kärl

 

År efter år har hon stått inför ugnen i glashyttan, var gång utförandes den inarbetade men oskrivna koreografi som både möjliggör och allteftersom också förfinar själva arbetet.

 

Så länge hon kan minnas har hon dragits med ett missnöje över sakernas tillstånd. I hyttan fann hon inom kort sin chans att manipulera världen. Glasmassans plasticitet utmanade hennes trygghet på samma gång som hon själv utmanade materialets uppfattade gränser. Bruksföremålet öppnade dörrar in till människors hem och därmed även möjligheten att påverka de sociala rörelser och interaktioner som pågår inom bostadens fyra väggar. Utan att blinka tog hon alla chanser hon frambringade för att skapa någon form av mening. Alltsedan det tidiga arbetet i hyttan har hon blåst glas i form och utan, arbetat med produktformgivning och skapat flertalet skulpturer och platsspecifika offentliga verk. För henne lösgjorde glaset alla tidigare etablerade gränser för vad som var möjligt.

 

Med djupa andetag blåser hon nu vaser i lerformar som gröpts ur för hand. Inneslutet i formernas hålrum tar varje vas allteftersom sin singulära form; skrovliga uppochnedvända bergstoppar som huggna ur de dramatiska berg eller klippor som ofta agerar gräns mellan land och hav. Transformationen i hyttan sker från det stenhårda sandkornet till ett objekt och bruksföremål som när som helst kan krossas i tusen bitar. Det kan vara svårt för en utomstående att förstå, men hon lugnas av påminnelsen om alltings förgänglighet. Med tacksamhet erfar hon återkommande känslan av det bräckliga nuet.

 

– Masha Taavoniku