Stefan Lindqvist (född 1965 i Karlstad, uppvuxen i Munkfors, Värmland) är en svensk konstnär vars arbete rör sig i gränslandet mellan landskap, minne och orientering. Hans tidiga år präglades av ett rörligt liv, där familjen periodvis levde nomadiskt med resor och somrar i husvagn. Erfarenheten av förflyttning och tillfälliga platser har kommit att utgöra en lågmäld men genomgående resonansbotten i hans konstnärskap.
Efter studier vid Kyrkeruds estetiska folkhögskola (1985–1986) fortsatte Lindqvist sin konstnärliga utbildning i Göteborg, först vid Domen konstskola och därefter vid Hovedskous målarskola. Han antogs 1989 till Kungliga Konsthögskolan, där han studerade fram till 1994. Under denna tid tillbringade han en termin i Rio de Janeiro genom ett utbytesprogram, en erfarenhet som bidrog till att vidga hans konstnärliga referensramar.
Under 1990-talet arbetade Lindqvist under flera år huvudsakligen med grafik, bland annat i samband med invigningen av Grafikens Hus i Mariefred 1997. Parallellt med sitt konstnärskap har han varit verksam som utställningstekniker och lärare, vilket gett honom en nära relation till konstens praktiska och pedagogiska dimensioner.
Hans arbete har visats på gallerier och konsthallar runt om i Sverige. På senare år har han medverkat i temautställningen Landscaping vid Uppsala konstmuseum (2023) samt presenterat separatutställningen Stigfinnare vid Konstakademien (2026).
Lindqvists konstnärskap kännetecknas av ett undersökande av landskapets inre och yttre rum – inte som avbildning, utan som erfarenhet. Hans bildvärld rör sig mellan det konkreta och det antydda, där spår, riktningar och förskjutningar blir centrala motiv. Det finns i hans arbeten en återhållsamhet som öppnar för betraktarens egen orientering; en stillsam form av navigering genom minne, plats och närvaro.