Själv ser jag fram emot nästa höst då Waldemarsudde ska visa Carl Fredrik Hills enastående konst i dialog med verk av norrmannen Lars Hertervig – samtidigt som Hall ställer ut sina egna målningar inspirerade av det lustfyllda Hill-projektet.
Länk till recension:
https://www.dn.se/kultur/nordigt-passionsprojekt-i-hills-franska-fotspar/
I en ny bok har konstnären Maria Hall följt spåren efter Carl Fredrik Hills målarresor i Frankrike. Ett nördigt men fängslande detektivarbete, skriver Birgitta Rubin.
Att så många kulturprofiler inspirerats av konstnären Carl Fredrik Hill (1849-1911) och hans livsöde med schizofreni är fascinerande i sig. I denna långa rad finns framstående poeter som Lars Norén, Ann Jäderlund och Jesper Svenbro, följt av Kristofer Flensmarck med romanen ”Jag är Hill”. Bland betydande målare Ola Billgren, Torsten Andersson, tysken Georg Baselitz – och nu senast Mamma Andersson och dansken Tal R, som för en uppmärksammad dialog med Hills fantasieggande sjukdomsteckningar på Malmö konstmuseum (visas t o m 1/10).
Nu sällar sig Maria Hall, konstnär och konstvetare, till denna stora skara med den högst personliga och rikt illustrerade boken ”Carl Fredrik Hill – Jag följer dina spår”. Vilket hon sannerligen gjort.
”Jag har gått i hans målningar”, förklarade hon i Talkshow i P1 (15/8) och beskrev den döde konstnären som en av sina bästa vänner.
Ja detta är uppenbart ett passionsprojekt; i boken beskrivet som ”lusten att få komma nära, att stå på samma plats, att se det som Carl Fredrik Hill såg”. I boken finns dessutom flera citat från andra Hillälskare.
Maria Hall (född 1964) fick redan i tonåren upp ögonen för Hill och förälskade sig först i hans sjukdomsteckningar: ”där vilda fantasier och minnen paras”. Men på senare tid är det ett intresse för Hills tidiga, franska friluftsmålningar som utvecklats till en besatthet. Hon har gjort flera månader långa och upprepade resor till de platser runt Paris och vid kusten i Normandie där Hill målade och tecknade under några år på 1870-talet, före det dramatiska insjuknandet 1878.
Hall är inte ensam om att ha vallfärdat till dessa platser i Frankrike men ingen har med en sådan ihärdighet letat sig fram till de exakt rätta punkterna – med hjälp av gamla kartor och vykort, som hon spårat på nätet. Men också genom att leta på plats, analysera vinklar och siktlinjer mot kyrktorn och klippor, hus och broar. Förbluffande mycket visar sig vara rätt likt, så här 150 år efter att Hill var där.
Men så går Hall bet på det som hittills kallats ”Flodlandskap” i tre olika versioner, inklusive två förstudier till dessa målningar som i Hill-litteraturen lokaliserats till Champagne-sur-Oise. Inget stämmer. Mysteriet här är de popplar som Hill placerade mitt i floden – något som Adolf Anderberg i sitt referensverk från 1951 tolkar som att konstnären tagit sig friheter för att uppnå ett ”effektfullt arrangemang”.
Att Hill fabulerat tvivlar dock Hall på, med tanke på hans sanningslidelse vid denna tid. Hur kan då motivet förklaras? Det är först när hon hittar en karta från 1846 där en sankmark är utmärkt intill Oise (Seines största biflod) som hon minns de översvämningar som i nutid hemsökt områdena kring Seine. Och efter ivrigt googlande bland annat på vädersajter hittar Hall bevis för 1800-talets mest omfattande översvämning just när Hill besökte Champagne-sur-Oise våren 1876.
Mysteriet är löst, Hill målade precis det han såg! Här jublar man som läsare, som när en privatdetektiv löser ett knivigt fall. På eget bevåg döper Hall om det som Anderberg kallat ”Flodlandskap” till ”Sankmark”, numrerat I-III. Och reviderar även några andra titlar där platsangivelserna uppenbarligen blivit fel.
I det stora hela är dock detta en marginell omskrivning av konsthistorien och boken en tunn volym med bara ett åttiotal nördigt detaljerad sidor. Men det hängivna utforskandet är fängslande nog för fler än nördar. Det läckra bildmaterialet gör sitt till, väl förvaltat av formgivaren Patric Leo. Inlagan har utvikbara sidor och Halls fotografier ligger intill Hills målningar och teckningar, så att läsaren själv kan jämföra vyerna då och nu.
Som konstnär har Hall också blick för Hills teknik, hur penselföringen bitvis blir våldsam och hur han använder glas för att rispa och skrapa i färgen för att framkalla ljusskimmer. Hon ser ”hur det ibland brister, hur det skaver, hur det då och då i benådade stunder, plötsligt briserar i skönhet”.
Maria Hall beskriver så lockande både Hills landskapsmåleri och platserna i Frankrike att man genast vill följa i hennes fotspår.
September 25, 2023
