Genom glaset vill Sarah Yasdani återvända till husens modersfamn, föras tillbaka till de hus där hennes minnen har sina rötter. Att bebo hennes förmödrars hus är mer än att bo där i minnet. Sarah vill leva i de försvunna husen så som hon en gång drömde i dem. Hennes svenska historia speglar sig i ett persiskt arv och berättelser växer fram - där identitet och ursprung varken sammanfaller eller kan åtskiljas. Som en hägring där en mormor och en farmor - två kvinnor som inte talade samma språk och som aldrig gavs möjligheten att träffas, smälter och binds samman genom hennes händer. Hon är och förblir ringar på deras vatten. (Sarah Yasdani)
