Rasmus Nossbring (född 1991) har efter flera år inom glasindustrin och studier vid Konstfack etablerat sig som en av sin generations mest särpräglade röster inom samtida konsthantverk. Med en rad tunga utmärkelser i ryggen – däribland Bengt Julins fonds Årets unga konsthantverkare och priser från Elle Decoration – är han känd för sitt poetiska och surrealistiska bildspråk.

Men där hans tidigare skulpturer ofta varit tätare och mer figurativt sammansatta, markerar Things Almost Seen ett tydligt skifte och ett nytt kapitel i konstnärskapet.

– Till denna utställning ville jag jobba med ett öppnare uttryck och fånga olika ljusmiljöer i verken, berättar Rasmus Nossbring. Nu har jag velat lämna mer luft och mer utrymme för det som inte är helt tydligt. Det känns som att verken innehåller lika mycket information som tidigare, men i fler lager där transparens och optik spelar stor roll, säger Rasmus.

Utställningens titel, Things Almost Seen, fångar en känsla av det undflyende – ett minne, en kontur eller ett ljus som nästan försvinner i samma ögonblick som det uppfattas. Skulpturerna rör sig i ett gränsland mellan det abstrakta och det figurativa. Djur, ansikten och fragment framträder i det genomskinliga glaset, där bilder och former glider in i varandra utan att helt smälta samman.

En central utgångspunkt för utställningen är minnet av det särskilda nordliga ljuset under de sista minuterna av skymning innan mörkret tar över. Ett tillstånd då världen tycks hålla andan.

– Jag tänker mycket på ljus som ett rum för associationer och på hur olika ljustillstånd kan göra att blicken slappnar av och hjärnan börjar röra sig friare, säger Rasmus.

Samtidigt har det öppna och transparenta uttrycket inneburit tekniska utmaningar.

– Tekniskt måste jag hela tiden tänka på hur bilder och former syns genom materialet, och hur de förändras beroende på ljuset och var man står. Men med ljus och transparens syns ju allt. Det ger mig mycket mindre att gömma mig bakom.

Vad är det svåraste med att jobba med glas?

– Att materialet kräver väldigt snabba beslut. Jag kan gå och tänka på ett verk länge, men när jag väl arbetar med det varma glaset finns det inte särskilt mycket tid att tveka. Man måste hela tiden förhålla sig till vad materialet faktiskt gör, inte bara till det man hade tänkt från början.

Var hämtar du inspiration?

– Mycket kommer från minnen, bilder och föremål som har fastnat hos mig. Det kan vara privata händelser, konst och musik, men även ganska vardagliga saker. Jag är intresserad av vad som händer med dem över tid, hur minnen förändras och hur olika minnen börjar blandas ihop och påverka varandra.

Någon specifik målgrupp har han dock inte i åtanke vid skapandet. Målet är i första hand att slå an en nerv hos sig själv, och förhoppningsvis sätta igång något hos den som tittar, även om man inte känner till bilderna eller minnena bakom dem.

– Jag tycker om det där läget där något precis håller på att visa sig, men fortfarande lämnar plats för egna associationer. Det finaste är när någon gör en helt egen koppling eller läser in något som jag själv inte hade tänkt på, säger Rasmus Nossbring.

Utställningen ”Things Almost Seen” visas på Galleri Glas mellan 20 augusti – 18 september. Rasmus Nossbrings verk finns sedan tidigare representerade i samlingarna hos bland annat Nationalmuseum, Statens konstråd och The Glass Factory.

Text: Johanna Jansson
Foto: Press