Ann Bonander Looft är en svensk konstnär, scenograf och kostymör vars praktik tar sin utgångspunkt i textil, kropp och gestaltning. Stickningen har följt henne sedan barndomen och utgör i dag både material och metod i ett konstnärskap där gränserna mellan konsthantverk, skulptur och textil konst undersöks.
Bonander Looft är utbildad vid Tillskärarakademin i Stockholm och har sedan 1990-talet haft en omfattande verksamhet inom svensk teater, film och television. År 1994 engagerades hon av Ingmar Bergman som kostym- och scenografiassistent för En vintersaga på Dramaten. Därefter har hon medverkat i ett femtiotal teaterproduktioner som scenograf, kostymör och textilformgivare, i samarbeten med bland andra Lars Norén, Stefan Larsson och Åsa Kalmér. Hon har även arbetat med kostym för film och television, däribland SVT Kaspar i Nudådalen samt flera produktioner med Killinggänget.
Parallellt har Bonander Looft under många år drivit en egen textil ateljé med inriktning på individuellt utformade stickade plagg. Hennes arbeten har publicerats i såväl svenska som internationella mode- och livsstilsmagasin.
Under senare år har stickningen alltmer frigjorts från plaggets funktion och utvecklats till ett självständigt konstnärligt uttryck. Kroppen, rörelsen och klädnaden – centrala element från hennes arbete inom scenkonsten – återkommer i hennes fria konstnärskap, men här som utgångspunkter för skulptural gestaltning. Bonander Looft arbetar utan färdiga mönster; formen växer successivt fram genom själva arbetsprocessen, där maska läggs till maska och materialet får en aktiv roll i verkets tillblivelse.
Hennes verk har bland annat visats i Art in Fashion på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm samt på Blå Hallen i Höganäs och VIDA Museum & Konsthall på Öland.
År 2023 presenterade Galleri Glas hennes första separatutställning på galleriet, Stickerskan. I Skepnader (2026), hennes andra separatutställning på Galleri Glas, fördjupas undersökningen av relationen mellan kropp, klädnad och skulptural form. Ett femtontal stickade gestalter tillsammans med nya vägghängda verk förskjuter stickningen ytterligare från bruksföremålet och in i det skulpturala rummet. I verken undersöker Bonander Looft hur en kropp, en rörelse, ett minne eller en erfarenhet kan ta fysisk form genom materialet.