BERTIL VALLIEN 1938

-Vad vill ni veta mer om Bertil Vallien, än allt det ni redan vet?

Kung av glas. Småland kan tyckas vara hans rike.

Men Bertil blev tidigt ett världsnamn, särskilt på den amerikanska kontinenten. 1962 utsågs han av Museum of Contemporary Crafts i New York till årets Young American bland konsthantverkare i USA. Med Amerika har han sedan haft en het kärleksaffär i över ett halvt sekel. 1983 fick hans glas sitt internationella genombrott på Heller Gallery, också New York, och under en dryg tjugoårsperiod har han till och från undervisat studenter på ansedda Pilchuck Glass School i Seattle. Hans konstglas har naturligt fått sina främsta samlare i USA.

Vägen till Glasriket gick via Konstfack i Stockholm. Medan han pluggade där i slutet på 1950-talet praktiserade han hos Erik Höglund som var verksam vid glasbruket i Boda och som med sitt färgstarka glas skaffat sig en ledande roll i Sverige. Bertil ville inte vara sämre och efter tre år i USA återvände han och hans Ulrica till de småländska skogarna. Bertil anställdes vid Åfors glasbruk 1963 och fick en tjänst som lät honom vara formgivare av bruksglas halva tiden och fri konstnär den andra halvan; uppdelningen mellan vardagsföremål och konstföremål har han aldrig släppt. Bertils handgjorda vinglas Chateau, som han signerade på 1970-talet, är fortfarande en oöverträffad storsäljare.       Bertil Valliens skicklighet har givit honom patent på vissa tekniker, och hans lojalitet gentemot glasindustrin har varit helhjärtad. I skuggan av missväxt och nedläggningar av glasbruk har han alltid bidragit med nya försäljningsframgångar.      

När Bertil i mitten av 1960-talet tog sandgjutningstekniken till glasbruket i Åfors, hans hemmaby, förde han den svenska glasmassan ut i okänd terräng. Bakom sig lämnade han kristallen och det traditionellt slipade glaset, det som präglat glasbruken. Sandgjutning ger flera möjligheter för utövaren.  Med olika trämodeller skapar han en grop i sanden för glasmassan att bre ut sig i. När Bertil pudrar sin sandform med olika oxider ger han glaset en sorts glasyr av färg.       Under årens lopp har Bertil utvecklat den här primitiva gjuttekniken många gånger och han tänjer ständigt gränserna för vad som är möjligt.      

Med sina berömda farkoster har han skapat skulpturer som gång på gång ställt hans skickliga assistenters kompetens inför tuffa utmaningar. Nästan fyra meter långa (och 600 kilo tunga!) och med komplicerade inkråm har dessa båtar fått oss att häpna mer än en gång. En av de mest krävande utmaningarna ägde rum på glasbruket i Kosta när han skapade en farkost som gick under namnet Miljondollarbåten och som skulle ställas ut på SOFA i Chicago, en av världens största designmässor. Att se Bertils performance, jo han är också en jäkel på att arbeta inför publik, ibland med skönt musikaliskt sällskap, var den gången som att se en thriller på tv. Koncentrationen, millimeterprecisionen, blickarna som utväxlades mellan konstnären och hans två kvinnliga assistenter … En oförglömlig operation.      

Till sina stora landvinningar (”Mitt konstnärligt viktigaste uppdrag”) framhåller han gärna det altarskåp som han 1999 skapade för domkyrkan i Växjö. En monumental pjäs av ljus och mörker på över fyra meters höjd och laddad med oräkneliga glasobjekt hämtade ur hans minnesbilder från barndomens söndagsskola.      

Den som känner Bertils oevre vet att han ständigt återvänder till framför allt tre former: huvudet, farkosten och monoliten/staven. En fjärde form kan vara huset/stugan. Tidigt i sin karriär fanns där också hästen, men numera syns den mest i hans teckningar och målningar. Ofta kombinerar han glaset med metall och trä. En röd tråd och en förlupen bokstav kan förekomma. Allt blir som tecken, stelnade rymder med förlista skärvor av liv. Farkosten tycks alltid finnas där och färdas i skiftande skepnader genom hans huvud.        

Genom åren har Bertil Vallien ställt ut runt om på jordklotet. 2012 fick han möjligheten att göra en omfattande inventering av sina skulpturer när han bjöds in att ställa ut i Palazzo Cavallo Franchetti, invid Canal Grande, i Venedig, glaskonstens hjärta.      

Femtio års produktion under ett och samma tak, inför en kräsen världspublik. Regissör var Adriano Berengo, med sin Berengo Studio på ön Murano. Studion hade Bertil haft förmånen att vistas i tidigare, men nu, 2012, mitt under 13 Fostra Internazionale di Architettura, var det examensdags för svensken från lilla Sollentuna i Sverige.      

Utställningen Nine Rooms blev en fantastisk succé, och det slutgiltiga beviset på Bertil Valliens internationella ställning.      

Just nu, medan vi färdigställer denna utställningskatalog, är Bertil fullt upptagen med flera nya projekt utanför Sverige. För någon månad sedan, innan coronan paralyserade världen, flög han till Florida för att ta emot två tunga utmärkelser. Imagine museum utsåg honom till Artist of the Future och Glas Art Society (GAS) tilldelade honom Visionary Award, något av det finaste en glaskonstnär över huvud taget kan få.