Konsten i det dukade bordet

På Galleri Glas visas nu Måltidens teater – glas för alla sinnen, en utställning av författaren och konstnären Charlotte Birnbaum samt glaskonstnären och formgivaren Erika Lagerbielke. Här förvandlas måltiden till en konstnärlig scen, där glas, platåer och objekt blir en föreställning om gemenskap och identitet.

Charlotte Birnbaum arbetar med sina karaktäristiska platåer, där bortglömda ting får nytt liv i oväntade kombinationer. Erika Lagerbielkes verk, skapade i nära samarbete med Kosta Boda, tar avstamp i glashantverkets formspråk. Deras gemensamma utställning bygger på fem ledord: skåla, smaka, smycka, samtala och samla.

Hur har ni tolkat dessa ledord?

– Våra uttryck och arbetsmetoder är rätt olika, för att få en gemensam plattform formulerade vi de fem ledorden som beskriver aktiviteter vid en måltid men inte hur verken ska gestaltas. Dessutom arbetade vi oss fram till en gemensam färgskala. Det gav oss frihet i våra respektive skapandeprocesser samtidigt som utställningen upplevs som en helhet. Var och en har vi tolkat ledord och färgskala på vårt eget sätt. Allt har varit tillåtet!

Ledorden visar hur mångfacetterad den sociala aktiviteten ”måltid” faktiskt är.

– Det handlar om så mycket mer än att äta och bli mätt. De flesta av våra verk relaterar till mer än ett ledord. Mina vaser Wild Optics relaterar till exempel till både smycka och samtala liksom samla. Mina champagneglas Boule de Moi och Water Lily har kopplingar till både skåla och smaka. Skulpturserien Cosmos smyckar rummet och inbjuder till samtal, säger Erika Lagerbielke.

Både Erika Lagerbielke och Charlotte Birnbaum är engagerade i måltidens kulturhistoria genom sina roller i Måltidsakademien och Gastronomiska Akademien.

Hur speglas mötet mellan natur och kultur i utställningen?

– Min inspiration kommer från renässansens och barockens banketter där natur och kultur samsas på bordet. Ofta byggde man upp landskap fyllda med djur och växter, hela världar som byggdes upp på bordet, fulla av naturens härligheter. Men samtidigt var dessa kreatur, som ofta skapades i socker, symboler för något annat. En vacker påfågel kunde till exempel symbolisera Jesus. Olika djur — svanar, örnar, lejon — fungerade som allegorier för nationer och politiskt mäktiga personligheter. Ja, i allegorisk form bedrev man faktiskt politik på bordet. Så i min konst handlar det nog mer om det artificiella än om det naturliga, säger Charlotte.

Erika har varit intresserad av att gestalta glaset som om det vore ett naturfenomen, särskilt i serien Wild Optics.

– I samarbete med glasblåsarmästarna på Kosta glasbruk har jag utvecklat en metod för att skapa oregelbundna veck och förtjockningar som bryter ljuset och inbjuder till beröring. Verken avslutas med ett dekorslipat mönster som visar hantverkets närvaro och som tar tillvara en kulturell glashantverkstradition, berättar hon.

I utställningen lyfts måltiden från vardag till vision. Bordet dukas som en plats för minnen, samtal och gemenskap – en hyllning till det vi delar när vi äter tillsammans.

På vilket sätt är det dukade bordet en plats där vi kommunicerar identitet? Hur kan era verk hjälpa till att berätta vilka vi är och vill vara?

– Måltiden är en viktig och livsuppehållande händelse. Forskning har visat att en måltid som uppfattas som tilltalande både smakar bättre och bidrar till att näringen i livsmedlen tas upp mer väl. De val vi gör för att forma en måltid är uttryck för hur vi tänker och känner. Genom valet av rätter och drycker och hur vi arrangerar en dukning med objekt som vi har valt ut, visualiserar vi, medvetet eller omedvetet, vilka vi är och vilka vi skulle vilja vara. Verken i den här utställningen är en del av berättelserna om våra identiteter och hjälper till att iscensätta dem.

Utställningen visas fram till 20 december på Galleri Glas, Nybrogatan 34.