"Jag dras till föremål som bär spår av tid" - Ingela Johansson Dunell

Under hösten introducerar Galleri Glas en ny svensk konstnär, Ingela Johansson Dunell — vars bildvärld rör sig mellan det flyktiga och det stilla.

Ingelas verk fördjupar sig i vardagsföremålens skönhet och betydelse. Hon är verksam och bosatt både i Stockholm och Ockelbo, och hennes konst baseras på stilleben av vardagliga ting. Föremålen i Ingelas målningar är ofta ofullständiga, kantstötta eller slitna.

Vad är det som gör dessa motiv intressanta för dig?

– Jag dras till föremål som bär spår av tid och användning. När jag hittar dem är det ofta för att de kommer från en annan epok – de är äldre ting med en historia. Att de ibland är kantstötta är mer en följd av det, inte något jag söker specifikt. Det finns ingen värdehierarki i mina målningar; jag målar även verktyg och föremål i perfekt skick. Det är inte själva slitaget som är viktigt, utan berättelsen och närvaron i tinget.

I Ingela Johansson Dunells målningar verkar tingen nästan ha lösgjort sig från konstnärens kontroll och fortsätter leva sitt eget liv på dukarna.

Hur arbetar du för att ge de klassiska motiven nytt liv?

– Jag vill skapa spänning i bildytan och använder mig inte av det traditionella sättet att måla stilleben. I stället gör jag något annat i mitt måleri – jag placerar objekten längre fram i bildrummet, så att de får något svävande och drömskt över sig. Jag målar tingen som idé och gör narrativa tolkningar som samma målning.

Den lilla interiören i ett industriområde i norra Stockholm, som Ingela Johansson Dunell disponerar, är fylld med en brokig samling möbler, målarattiraljer och alla de ting som varit Ingela Johansson Dunells trogna modeller. Det är det här rummets ljus och skuggor som reflekteras i målningarna.