Mitt måleri söker ett gränssnitt: en plats där det ogripbara och bortomspråkliga möter det formulerade och uttalade. Själva målningens yta blir en sådan plats – där färgen fäster men samtidigt öppnar sig mot något bortom ytans motstånd och materialets begränsningar. Slöjlika färgskikt breder ut sig bakom och mellan mer fasta former - lämningar av bärande konstruktioner som en gång höll samman något, men som nu står kvar som spår av en ordning i upplösning. Framför dessa ytor rör sig fragment av färg – som om de svävade genom rummet i ett tillstånd av sökande, på jakt efter en berättelse eller ett sammanhang att tillhöra -märkligt konkreta och samtidigt avkontextualiserade, som ett slags urmaterial vars benämningar vi glömt.
Maja Witt